På slutet av 50-talet föddes jag,
Naturen blomstrade, men människans fotavtryck började öka.
Miljömedvetenhet var inte på agendan,
Industriell utveckling, ledde till en gråare framtid.
På 60-talet, började man prata om miljön,
Naturvård och bevaring, blev en mänsklig rättighet.
Men många ignorerade, varningens röst,
Och fortsatte att förstöra, det vi älskar mest.
70-talet, en tid av miljökriser,
Oljekatastrofer, och smog som härskade.
Men röster höjdes, för att rädda vår jord,
Och kärleken till naturen, började växa och frodas.
80-talet såg, politiska möten,
Men miljöfrågorna, fick inget genomslag.
Konsumtion och teknik, dominerade samtalet,
Naturens värde, blev bortglömt och förbisedd.
90-talet, en tid av grön teknik,
Men ändå fortsatte utsläppen att öka.
Klimatförändringen, blev allt mer påtaglig,
Men många såg det som en avlägsen framtid.
År 2000, väcktes världen,
till sanningen, Naturen ropade,
vi måste agera, för att rädda den.
Klimatkrisen, en verklig hotbild,
Vi måste agera, för att bevara vår värld.
Åren rullar på, och vi tittar tillbaka,
På alla strider vi har gått igenom.
I vår värld, så full av strid,
Vi måste sträva efter hållbarhet, för att rädda vår planet.
Leave a Reply