Krille, granne till min barndomstid,
På Lisebergsvägen 34 och Götabergsvägen 6, så nära vi bodde sida vid sida.
Vi växte upp i en era av mänsklighetens bästa slag,
Julen firades tillsammans, när vi var unga, en glädjens dag.
Senare på julafton, en tradition vi höll,
Vi möttes upp, skapade minnen och vårt hjärta sjöng.
Vi var inte så olika dagens ungdomssjäl,
Fastän utan apparater, delade vi vår egen spel.
Du var en ishockeystjärna, Hanviken var ditt lag,
Jag var avundsjuk, åkte inte skridskor, du var snabb.
Vid “träsket” lekte vi, nära ditt hus det var vårt kall,
Våra färdigheter spelade ingen roll, vi hade roligt överallt.
Gatuhockey var vår passion, i olika gator vi var,
Tonåren formade oss, som föräldrarna, var vår hjärtevarm.
Resorna tillsammans, minns du bussresan till Chamonix,
När vår vän snarkade, hur vi skulle bli av med honom, var vår fix.
Eller när du hämtade din BMW 323 från München staden,
Fantastiska dagar vi hade, en resa som blev en fröjd och glädjen.
På Autobahn, du lät mig köra, i din bil, jag kände fartens vind,
Hastighetens rus, min vän, i din bil, vi var förenade, ett minne som är tätt.
Resan till Ungern, minns du den? Vi hade vår vinst med oss,
Bagageutrymmet fyllt av porrfilmer, i Ungern, där de betalade vår klang.
Vi passerade gränsen, tjänade pengar, på några dagars lycka vi satsade,
Innan vi träffade Ferry, bodde på vingården nära Balaton, i vingårdens frid.
Ägaren öppnade vinfaten för oss, vi provade tills vi föll och skrattade,
Nästa dag rättade ägarens dotter till oss, fadern var onykter, vi hade förlusten haft.
Vi skapade minnen, vänner för livet, i vårt unga äventyr,
För det är dessa ögonblick, Krille, som vi alltid kommer att minnas med glädje här.
Tiden försvann, jag njöt när du besökte Dubai,
Men när jag reste till Kanada, förlorade vi kontakten, ett tidigt farväl, nu är jag här igen, i Sverige, fri.
Så låt oss återansluta, min vän, för vår historia är inte slut,
Det finns fortfarande kapitel att skriva, minns vårt band, vår eviga slutpunkt.
Leave a Reply